Jag tror inte någon läser här längre, men om så skulle vara fallet vill jag rekommendera det här inlägget på en annan blogg: Kalmar Triathlon 6 aug 2011
Avrundning
10 augusti, 2011Livstecken
8 februari, 2010Hej, minns ni mig? Jag brukade skriva inlägg på den bloggen förra årtiondet. Det har blivit sparsamt med den varan i år – ett inlägg verkar jag ha fått ur mig, så det här innebär en 100-procentig ökning! Heja!
Det har varit kämpigt på sistone. Jag har förvisso fått ordning på foten/hälen, med benägen hjälp av Patrik på www.ppfysioterapi.se – jag kör ett litet dagligt träningsprogram som ska stärka mina muskler i foten och vaden. Det är jag inte så orolig för längre.
Däremot är jag fortfarande tjock som en julegalt och har inte haft disciplinen att begränsa intaget, eller öka uttaget, av kalorier.
Sammantaget, nu när det är 172 dagar kvar till sista juli, ser det mörkt ut med mitt deltagande i Kalmar Triathlon. Det lär inte inträffa nåt under som gör att jag kan flina mig igenom den tävlingen, så jag lutar åt att sänka målen lite. Riktigt vad jag ska sikta på vet jag inte, men jag hade turen att min svägerska+blivande svåger ändrade datum för sitt bröllop, så Sala Silverman kan jag faktiskt vara med på. Det vore kul att göra ett bra lopp där.
Bloggandet då? Jag och några kompisar har slagit oss ihop på en ny gemensam blogg som ni hittar på den smått humoristiska adressen www.kebabmage.se – kanske kan man ordna en automatisk korspostning därifrån, för det blir lite kaka på kaka att skriva samma (eller olika) inlägg om träning på två bloggar. Kanske kan man ändra namnet på den här bloggen till Kalmar 2011?
Bokslut
1 januari, 2010Så var det nytt år igen då. Känner väl egentligen inte för att summera nånting av 2009 som slutade i fullständig misär med smärtande häl/hälsena och sonens otäcka krampepisod som tog mycket energi.
Man får vara glad för det lilla. Jag tränade lite då och då och gjorde två triathlonstarter, en olympisk (Sundbyholm) och en lite udda motionsdistans (Sala, 1/6 IM).
Dålig kostdisciplin och nästan obefintlig träning under hösten har gjort mig riktigt rund och god och nu får jag börja 2010 med stenkoll på intaget (och förbrukningen). Har grävt fram mina excelfiler från förra januari och börjat räkna.
2010 förresten. Det är ju ett ledord för hela den här bloggen. Det är 2010 nu. Fatta. 210 dagar, eller 7 månader, kvar till sista juli. Hur fan ska det här gå till? Får jag inte fason på fläsket snarast så får jag byta namn på bloggen.. Har faktiskt tänkt så här: om det inte ser mycket lovande ut sista april, när anmälningsavgiften till Kalmar höjs, då skiter jag i det för i år. Fast det kanske blir fullt dessförinnan? 183 anmälda idag..
Nåja. Det är bara att köra på. Vi börjar nu.
Formbotten
11 december, 2009Haha vad jag är klen nu. Vi cyklade 3 km till stan, jag med lillkillen i cykelkärran (Chariot CX), och när jag kom fram och satte mig på huk för att koppla bort vagnen fick jag kramp i båda låren. Det är bäst att bara skratta åt det. Ha!
Kommer ofta på mig själv tänkandes negativa tankar: ”Det är ingen idé att satsa nånting mot Kalmar när jag inte har kommit igång än. Eller mot nånting alls”. Riktigt gemytligt julfet har jag blivit också. Haha!
Hej då november
1 december, 2009Månaden november började rätt trevligt och slutade riktigt dåligt med två helt passiva veckor. Har mest oroat mig för Viktor (som till sist verkar må bra igen), och knaprat diklofenak-tabletter i en vecka för foten.
Smärtan i foten försvann efter två tabletter och en natts sömn. Ska äta 10-14 dagar, och jag funderar lite över om det finns en koppling mellan diklo-ätandet och de ilskna, elakt smärtande såren jag fått i munslemhinnan. Jag brukar få sådana sår när jag stressar/sover för lite/äter dåligt men jag tycker de är ovanligt många just nu. Har först nu hittat en websida som beskriver skiten som jag haft av och till så länge jag kan minnas.
Diklofenak har ju onekligen en del otrevliga potentiella biverkningar. Nu ska jag väl inte tro att jag är så unik, men den här är ju rätt skön:
Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 10 000 patienter):Blåsliknande hudbiverkningar såsom Steven Johnsons syndrom ochtoxisk epidermal nekrolys (livshotande hudsjukdom som orsakar hudutslag, hudavlossning och såriga slemhinnor).
Såriga slemhinnor… minsann. Fast då känns väl följande mer troligt att man drabbas lite av:
Diclofenac BMM Pharma kan orsaka ett minskat antal vita blodkroppar och försämrad motståndskraft mot infektioner.
Skit samma, det går väl över nån gång. November blev i alla fall inte så bra som jag hade hoppats, magra 7:11 träningstimmar. 15-20 hade varit betydligt roligare, och det hade väl varit möjligt om jag kunnat och orkat fortsätta… nya tag från och med snart.
AAJ!
21 november, 2009Häromdan hade jag lite ont ”ovanför vristen”. Nu har skiten flyttat ned strax under istället och det gör skitont. Inte riktigt som hälsporren jag hade för ett år sen, det här gör mer ont när jag belastar själva leden, framåt eller bakåt spelar ingen roll.
Mycket märkligt att det kommer sånt här när man inte ens tränar. Visste jag inte bättre skulle jag skylla på att latmasken biter mig. Var är min Voltarentub?
Ofrivillig vila
20 november, 2009Har varit stilla några dagar. Senaste passet i klockan är från den 15:e, och det har sina orsaker. Viktor, som fyller två år nästa vecka, hade lite feber (strax under 40 grader) i tisdags och det var väl inget märkvärdigt med det – det är sällan det är det med små barn. Men kl 19.27, när vi var i hans rum och lekte lite, så la han sig plötsligt bredvid mig och jag trodde först han skulle somna, för vi var nog båda lite halvtrötta. Men rätt vad det var så började han skaka i hela kroppen, i en riktigt läskig feberkramp. Han har aldrig haft det förut, men det var ingen tvekan om vad det var.
Frun var där också och jag ringde 112 genast. Fick rådet att klä av honom samt öppna dörr eller fönster och svalka honom. Eftersom det var första gången så skickade de ambulans, och som tur är bor vi nära – den var framme på några få minuter. Jag var märkligt samlad när de kom, och vi bestämde att Anna och Viktor åkte i förväg så fick jag packa lite grejer och komma efter. I ambulansen fick han en dos Stesolid i rumpan och först verkade det släppa, men sedan hade tydligen krampen återkommit och nu blev han stel i hela kroppen istället. På barnakuten räknade vi ut att det tog en timme från att vi hade ringt tills det äntligen släppte.
Vi hamnade på intensiven för övervakning den natten. Alla värden såg bra ut hela tiden, syresättning och puls var fina. Viktor vaknade, rätt groggy, kl 3 på natten, och var vaken några timmar. Det var riktigt otäckt innan han vaknade, för ögonen var helt tomma, stirrade bara rakt ut om man lyfte ögonlocken på honom. På onsdagen fick vi flytta till en vårdavdelning och stannade väl ett dygn ungefär. Han var rätt vinglig ända tills igår kväll, och har haft lite feber av och till.
Förmodligen var det bara en ovanligt lång feberkramp, han har inte svininfluensa (testat). Vi ska få göra EEG om ett tag, så man kan utesluta epilepsi. Det lär gå ett tag innan man vågar slappna av igen…
För övrigt har jag fått oförklarligt ont i vänster vrist, eller strax ovanför. Inte bra när man är sugen på att försöka sig på lite Pose-löpning, som jag läst så mycket gott om på sistone (även RW hade en artikel i numret jag fick hem idag).
Mera trainer
13 november, 2009Tänk vad olika det kan vara. Under förra trainerpasset höll jag på att avlida av tristess. Idag tryckte jag in ett pass innan middagen och tänkte väl köra sisådär 45 minuter. Jag hade börjat kolla på Kill Bill 2 förra passet så jag drog på den igen. Blev lite avbruten av telefonen vid 30-35 minuter ungefär (men trampade vidare lugnt medan jag snackade), och efter det var det ju inte så långt kvar. När jag passerade 45 minuter fanns det lite film kvar, var osäker på hur mycket, så jag trampade på och tog fem minuter i taget. Vid en timme blankt var filmen slut och maten klar – det är timing!
Har kommit på att man ska lägga lite bitar av gammalt liggunderlag under fötterna på trainern (enklaste modellen från Biltema), då reduceras oljudet markant. Jag har förstås trainerdäck. Lustigt nog, när jag kört kanske 40 minuter idag upplevde jag att något hände med ljudet – det blev ännu tystare.
Och just ja – jag var ju och simmade imorse. Det vore synd att kalla det för simträning, liten bassäng och massor med folk att dela bana med (dubbelbana med rundsim). Men ändå – dubbelpass!
Downtime
12 november, 2009Hej igen! Saknade ni mig under dagen? Inte? Nä, jag tänkte väl det.
Hade elektriker hemma imorse som installerade en liten golvvärmetermostat och då råkade han lösa ut jordfelsbrytaren också, så hela huset slocknade. Sedan märkte jag inte förrän nu att webservern var avstängd. Så går det när man ska leka webhotell. Borde ställa in den datorn så den startar om av sig själv…
Har känt mig en smula hängig den här veckan, och i tisdags var jag så trött på morgonen att jag hoppade över simningen. Sonen tyckte natten innan att det var en bra tid att leka och läsa mellan 03-05 ungefär. Sånt är vi inte särskilt vana vid.
Trainer
11 november, 2009Jag fattar inte hur något så roligt som att cykla kan bli så tråkigt bara för att man spänner fast cykeln på en jävla trainer i källaren. Försöker med musik, film, vad som helst men det hjälper inte. Jag står ut i 30-45 minuter.. Blä!